S*My Bonnie Ragdolls |
||||||||||||||||||||||
"Loveable Cats"
|
||||||||||||||||||||||
|
Jag bor i en villa i Mölnlycke, som ligger ca. 10km utanför Göteborg tillsammans med min man och våra fyra katter. Vi har tre barn, alla utflugna. Två av dem bor i Göteborg, men vår äldsta dotter är bosatt i England. Det var när hela familjen var bosatt i England som mitt intresse vaknade för den underbara Ragdollkatten. Jag inhandlade kattidningar så ofta jag kom åt och "sög" åt mig allt om rasen Ragdoll. Trots ett stort intresse för att köpa en Ragdollkatt, ville ödet annolunda... Mina två döttrar utförde volontärarbete på ett "catshelter" i närheten där vi bodde. Det dröjde inte länge förrän flickorna kom hem och med bedjande ögon sa: Mamma, det har kommit in en jättegullig kattunge som ingen vill ha. Hon är nästan svart och det är en tjejkatt. Vi måste bara ta hand om den... ja, vad svarar man... Jag ville ju ha en ragdoll, men det här lilla knytet behövde oss. Självklart fick lilla Nellie, som vi kallade henne, flytta hem till oss endast 8 veckor gammal. Hon flyttade in strax före jul och den julen glömmer vi aldrig. Nellie var ett riktigt yrväder. Hon for som en ekorre upp och ner längs stammen på granen. Ibland kunde man se hennes ögon lysa mellan grenarna. Vi var till slut tvungna att binda fast granen i väggen för att den inte skulle falla i golvet. När vi flyttade till England hade vi en katt med oss, Smulan som var min yngsta dotters katt. Smulan var en huskatt, född i Horred. När vi flyttade från Sverige var hon 3år. På den tiden var det karantän för både hund och katt om de skulle in i England. Så stackars Smulan fick sitta 6 månader i karantän. Vi fick förstås lov att besöka henne när vi ville, men vi var alla sorgsna då vi skulle skiljas. När de 6 månaderna var över och vi kunde ta hem Smulan var lyckan fullständig. Men det skulle dröja flera år innan jag blev ägare till en Ragdollflicka. Vi flyttade tillbaka till Sverige 97. Jag började besöka olika kattutställningar och promenerade upp och ner längs de burar där de fanns ragdollkatter. Jag beundrade och jämförde katter med varandra. Jag lyssnade på hur domarna bedömde katterna och jag var inne på nätet och letade efter uppfödare. Mitt mål var att köpa en blå ragdollhona och det skulle vara en bicolour. Jag ville också ha en ragdoll som var lämplig att ställa ut. Eftersom min kunskap om rasen endast kom från kattidningar och utställningar, insåg jag att jag behövde råd av någon kunning person. Min blick föll på Christine Landin, som har hållit på med ragdolluppfödning under många år. Hade jag nu väntat så länge, så kunde jag vänta tills jag fick möjlighet att köpa en katt av Christine. Den 19 mars 2004 föddes lilla Krickelins Pepsi och Christine berättade att jag skulle få köpa denna lilla ragdollhona. Hon var väl värd att vänta på. Sammie som vi till vardags kallar henne, är en mycket söt hona med en mycket bra ögonfärg, ett brett huvud, bra haka och kinder och ett härligt temperament. Hon kunde dock haft mer päls och en starkare profil, men man kan inte få allt... Hon har fått mycket bra bedömningar på olika utställningar. Flera ex1, en nominering och ett CAC. Tyvärr tycker Sammie inte om att vara på utställningar och jag har lovat henne slippa. Tack Christine för att jag fick köpa denna söta ragdollhona, som helt stulit mitt hjärta. Vill också tacka Aksel för lilla söta Zantia som vi utökat vår uppfödning med. Hon är den gosigast katt jag mött och vi älskar alla henne. Zantia har haft stor framgång på kattutstållningar, med flera Ex1, BIV och Nomineringar. Zantia är en showkatt och tycker om att "visa upp sig". Nu har hon tagit "time out" för att träffa "Mr Right". Förhoppningsvis blir det kattungar någon gång under våren- sommaren 2010 Tack Aksel för förtroendet! Zantia är min lilla "prinsessa". Under 2010 hoppas vi också kunna utöka vår uppfödning med ytterligare en hona. Mer information om detta kommer så småningom. Ett stort tack och kram till Ulla Andersson som varit en "klippa" när jag behövde stöd och råd i samband med mina kattungars födelse. Du har haft stort tålamod, när jag kommit med alla mina frågor och funderingar. Det har betytt mycket för mig.
|
|
||||||||||||||||||||